gråter. gråter som om det hänt något förfärligt. det som händer är inte i närheten av förfärligt, det som händer är livet. vad nu det innebär. min mamma sa att det är nu du har ditt livs chans att göra precis vad du vill i hela världen. det gör mig livrädd. hur vet jag vad jag vill mest i hela världen. vad gör mig glad? vad gör mig trygg? jag vet inte längre. jag vet att det nån gång kommer ordna sig, antagligen väldigt snart. men ikväll gråter jag och håller fast vid känslan att det inte kommer lösa sig. jag håller fast vid känslan av att jag inte har en jävla aning om jag vill eller vad som kommer hända de närmaste månaderna.
allt är upp till mig själv. jag önskar inget mer än att någon ska ta ett beslut åt mig.
kommer jag någonsin få ha min egna cykel att cykla runt på i mina drömars stad? kommer jag i jul få ha en livs levade julgran i ett hem jag kan kalla mitt?
läget just nu 22:53: jag är helt galet vilsen. mot stockholm och något att kalla hem? mot göteborg för ett tryggt boende för stunden bara för att. eller bara något helt annat. vad mitt hjärta säger? ingen aning. fråga själv!
Kommentera